Mats Ahlstedt

Recensioner

Mordet på Ragnhildsholmen

  • Det här är Mats Ahlstedts fjärde deckare med kommissarie Sören Högström och hans kollegor vid länskriminalen i Göteborg i huvudrollen. Under andra världskriget kom många finska barn till Sverige. En del blev kvar, som fosterbarn eller adopterades. Det var inte alltid det nya livet blev lyckligt, vilket är en central del i Ahlstedts historia, där den yttre handlingen innehåller såväl mord som narkotikasmuggling och en hel del därtill. Som vanligt hos Ahlstedt är huvudpersonerna skildrade med omsorg och inlevelse. Detta gäller såväl det väl individualiserade poliskollektivet som andra centrala personer som det unga par som befinner sig i historiens centrum. Boken utspelas i Göteborg med omgivningar, bland annat i delar av staden som den tillfällige besökaren knappast kommer i kontakt med, något som ökar läsnöjet. Boken är lättläst och spännande och tar dessutom upp en samhällsfråga som fört på senaste tiden fått uppmärksamhet.

Veit G:son Berg, BTJ

Röster om Dödsängeln


Röster om Dödsängeln

  • Göteborgsjournalisten Mats Ahlstedt har med behållning inspirerats av samtida storheter som Åke Edwardson och Henning Mankell. Här finns en stabil polisromangrund att stå på och början till ett motsägelsefullt samspel mellan välskildrade personer i sakkunnigt hanterad miljö. Jag återser dem gärna.

Jury

  • Det börjar med ett mord vid en hästtävling i Skåne och slutar med en kidnappad polisdotter. Däremellan har vi mött en ganska traditionell polisdeckare, men med några nya inslag, som rasism inom polisen och de kvinnliga polisernas ofta svåra situation. Personskildringen är god med flera väl utmejslade personporträtt, även av bifigurer. Fler böcker om kommissarie Högström och hans kollegor är välkomna.

Bibliotekstjänst

  • Det finns både driv och spänning i berättelsen som är lätt att sträckläsa. Och det är uppfriskande med en deckare i Göteborgsmiljö.

bif (biblioteket i fokus)


Röster om Violinisten

  • Göteborgsjournalisten Mats Ahlstedts andra roman Violinisten är en bitvis riktigt spännande historia. Ahlstedt är duktig när det gäller att skriva en historia som är väl sammanhållen, har vettiga personporträtt och en trovärdig skildring av polisarbete.

    Titelns violinist är den världsberömda Beatrice Larsdotter som känner sig förföljd – och har all anledning att göra det. Ahlstedt berättar en historia om bortförandet som påminner lite om andra (i synnerhet norska) som jag har läst, men som ändå har en egen ton. Djävulen sitter i detaljerna, har det sagts, och detaljrikedomen gör att denna roman blir fan så bra.

JAN NYGREN
Dast-Magazine

  • Ahlstedts uppföljare till debuten Dödsängeln bjuder på många kvaliteter. Ett rappt berättande kryddat med träffsäkra iakttagelser och en stundtals imponerande detaljrikedom. Polisarbetet känns trovärdigt och det är lätt att lockas med i den spännande jakten på mördaren.

    Men varför måste alltid poliser äta snabbmat, ha det trassligt hemma och sköta mordutredningar istället för
    att vara på semester med sin familj?

    Kanske är det enda sättet att skapa den där dova klangbotten som rätt kan ackompanjera en fasansfull, olidlig förstaviolin, som rotar och gräver i människans allra mörkaste skrymslen.

HÅKAN LINGER
bif – biblioteket i fokus


Röster om Den röda damcykeln

  • Den röda damcykeln är en berättelse om utanförskap. Om en ensling som sörjer sin hustru och sin dotter, båda omkomna i en trafikolycka där han körde bilen. I centrum finns också en ung flicka på flykt. Den handlar om våld mot kvinnor och om barn som ingen bryr sig om.

    Mats Ahlstedt är bra. Men det krävs mer än kvalitet för att synas i det digra utbudet av deckare. Det är synd.

Mats Palmquist
Borås Tidning

  • Den enstörige Oskar Lagerström som bor i en enslig stuga i Nödinge fångar mitt intresse direkt…

    Här finns många uppbyggliga person- och miljöporträtt… Områdena runt Oskars hus beskrivs så väl att det fyller sinnet med barrskog, mossdoft och gryning …Oskar är i sin sorglighet en vardagshjälte som väcker sympati och hopp...

    Skickligt hanterar Ahlstedt den smärta det innebär att vara barn till våldsverkare. Föräldralösa som fallit igenom det sociala skyddsnätet tas emot av vuxna som utnyttjar dem.

JENNY ANDERSSON
Dalarnas Tidningar

  • ”Den röda damcykeln” kombinerar spänning med eftertanke.

BARBRO FROST
Hallandsposten

  • Omöjlig att lägga ifrån sig.

GUNILLA WALL
Hemmets Veckotidning

  • Detta är en mycket djup och finstämd deckare och handlar mycket om hur det är att vara en misshandlad kvinna, att vara dotter till en mördare samt hur det är att var moderlös. Man skulle kunna säga att Felicia är något av en Lisbeth Salander, men på ett lite annorlunda sätt.

    Detta är den tredje fristående delen om kriminalkommissarie Sören Högström och hans fina kolleger vid kriminalpolisen i Göteborg. Jag ser mycket gärna en fjärde del nästa år och jag vill verkligen rekommendera den till alla som tycker om en bra deckare utan alltför våldspornografiska utspel. Att den skulle platsa på listan över översatta böcker till tyska och engelska står ju helt klart.

Iwan Morelius
Svenska Magasinet
Costa Blanca

  • Tempot stegras successivt och när polisens pusselbitar faller på plats är svaret inte särskilt överraskande. Men på vägen dit har Mats Ahlstedt tagit med läsaren på en hisnande åktur.

ANDRES MERELAND
Eskilstuna-Kuriren

  • Den röda damcykeln tar upp ämnen som är både aktuella och angelägna. På ett tydligt sätt dramatiseras debatten om fosterhem och samhällets ansvar för barn som far illa. Berättelsens sociala patos samspelar också väl med deckarintrigen.

THERESE JOHANSSON
Bohusläningen

  • Den röda damcykeln är en bekantskap som smakar mer. Det här är en bok om offren, barnen som försvinner när samhället litar på att de som förtroendet också sköter sig… En välskriven bok som är svår att lägga ifrån sig.

EVA HÖGKVIST
Dalademokraten

  • En spännande, underhållande och tänkvärd historia.

VEIT G:SON BERG
BTJ

  • Jag är glad att jag till slut tog mig tid att läsa Den röda damcykeln för den goda och varma ton som genomsyrar boken. Det känns som att här handlar det om riktiga levande människor, inga cyniska snutschabloner, viljelösa offer eller parodiska skurkar.
LOTTA BERGSTRÖM
Hallands Nyheter
  • För mig är det första mötet med Fatima Wallinder, ett möte som ger mersmak.

LIV BECKSTRÖM
Kommunalarbetaren

 Röster om Dömd för livet

En riktigt spännande psykologisk deckare. Det händer någonting precis hela tiden. Korta kapitel som slutar på ett sådant sätt att man bara måste fortsätta att läsa. Boken är väldigt välskriven. Författarens beskrivningar av miljöer och karaktärer är perfekt beskrivna, precis som jag vill ha det. Tyvärr har jag inte läst något av Mats Ahlstedt förut, men nu vill jag läsa allt han skriver. Ytterligare en ny favoritförfattare. En bok som jag verkligen rekommenderar.

                                                                                                                                                                               KRISTINA SIMAR

 

Denna den senaste boken om poliserna Fatima och Sören av Mats Ahlstedt är den bästa tycker jag. Det var väldigt svårt att lägga boken ifrån sig. Fast varför skulle man göra det? Mycket bra historia och intressanta karaktärer. Jag hoppas verkligen på fler böcker av Ahlstedt!

                                                                                                    Christian Berghänel, 2011-09-05